*

Som vanlig när jag sitter själv här hemma börjar tankarna gå i huvudet på mig!
Det retar mig att det blir så för jag hatar verkligen när jag tänker och känner efter för mycket...
Det slutar ju aldrig bra och det slutar alltid med att jag tänker tills jag blir ledsen eller arg...


Dom senaste dagarna har jag funderat mycket över framtiden. Fast jag för inte så länge sen sa att jag inte tycker att man inte ska behöva känna någon press över det. Men nu så har jag börjat göra det i alla fall. Jag känner att jag behöver ta reda på vad jag vill göra i de stora hela. Till exempel vad jag vill jobba med när jag blir äldre.. Och då kankse man måste skaffa sig en ordentlig utbildning med.. Men innan det vill jag ut och resa. Se världen och skaffa mig erfarenheter. Men jag vågar verkligen inte göra de själv.. Jag är för feg! Sen måste jag skaffe ett annat jobb med för att kunna spara pangar till att resa för så som det är nu räcker ju nästan inte ens pengarna till alla räkningar...
Sen skulle jag nog helst av allt vilja ta med mig en person jag bryr mig om ut och resa. Vilket tar mig till nästa dilemma i livet...

Jag undrar när det är min tur att hitta den stora kärleken? Och jag funderar över om jag oftast inbillar mig att jag tycker om en person bara för att glömma den innan? Det senaste förhållandet jag hade var ju för ett år sen nu. Och det var ju med Alen... Och för dom flesta är kanske inte ett år som singel speciellt mycket, men det är det för mig. Som vart i ett förhållande största delen av livet.... Efter att jag och alen gjorde slut så började jag att tycka om helt fel person. Men han vet jag att jag verkligen hade börjat att tycka om på riktigt. Det va fläcken :) Aa det gick ju rent ut sagt åt helvete med han.. Men det är väll smällar man får ta. Efter Fläcken va det en annan jag började bry mig om för mycket. Det va Arne. Men denna gången trode jag verkligen att det kunde sluta med att det blev något mer än det som var. För det verkade så även på han. Men när jag väl öppnade mig och berätta vad jag tyckte så blev han en i mängden och sa att han inte var redo för ett förhållande på flera år. Som alla andra fega as säger. Ne förlåt men jag tycker bara att han kunde sagt det från början. Inte gett mig dessa förhoppningar som han gjorde. Eller de kanske bara är jag som tar åt mig för mycket....

Skit samma i alla fall, tro nu inte att jag är kär i någon ny för visst att jag kan tyckas va bra på att bli kär men det e jag inte nu. Inte än. Och jag menar det med hela mitt hjärta när jag säger att jag inte vill bli kär i den här nya killen.. Han kallas i min blogg för geten. Så ser ni att det ser skrivet så vet ni att jag pratar om "den nyaste".. Aa ni fattar hur jag menar hoppas jag :) I alla fall så vill jag inte det. Jag vet vad han är för typ av kille. Han är ingen ärlig person ingen trogen person efter vad man hört, och ingen person jag för allt på jorden skulle kunna ha ett förhållande med.. Ett förhållande nygger på ärlighet. Eh förhållande. Vem tror jag att jag är. Det kommer inte bli nått jävla förhållande...
Men det har ju redan börjat. Jag kommer på mig själv flera gånger
om dagen med att jag sitter och tänker på han. Läser hans "söta"
sms som han skickat till mig.. Lr söta å söta. enligt mig e dom de
i alla fall. Han har vart borta i en dag och jag vill redan att han ska komma hem.

Jag vill inte veta vart allt det här kommer sluta. För jag vet att det kommer sluta i katastrof..
Det känns som det är dags för mig att ta tag i livet och göra nått med det.
Men vad?


ne nu får det va bra för idag...
hoppas ni orkade er igenom alla mina bekymmer :)